Lakvatten från avslutad deponi i Enköping måste renas från PFAS

Vattnet från en avslutad deponi i Enköping har konstaterats innehålla PFAS som kommer från både lakvattnet och sluttäckningen. Vafabmiljö genomför nu, i samråd med Enköpings kommun, ett projekt för att rena vattnet. Den lämpligaste metoden bedöms vara jonbytare, enligt pilotförsök.

Kommunalförbundet Vafabmiljö hanterar avfall från närmare 340 000 invånare i Västmanland samt Enköping och Heby. Annelundsdeponin i Enköping är en av deras fem deponier som avslutades när nya regler kom 2008. Sluttäckningen gjordes 2010-2013 och uppfyllde gällande krav.

Nu har det konstaterats att PFAS kommer både från avfallet i deponin och från skyddstäckningsmassorna ovanpå sluttäckningens tätskikt. Det komplicerar projektet då allt vatten från anläggningen behöver renas från PFAS.

En slump att PFAS upptäcktes

– Det är inte så vanligt att man provtar sluttäckningsvattnet eftersom det normalt betraktas som opåverkat. Det var mer av en slump som vi upptäckte att även det innehöll PFAS, säger Linus Fogelberg, miljöutredare på Vafabmiljö och ansvarig för projektet att rena vattnet.

– Lärdomen är att täckningsmassor som hanterats innan PFAS blev ett känt problem mycket väl kan innehålla det, trots att de betraktats som rena och uppfyller riktlinjerna för mindre känslig markanvändning, fortsätter han.

Äldre deponikonstruktion ger problem

2019 tog Vafabmiljö med PFAS i sitt kontrollprogram för vatten och det har analyserats kontinuerligt sedan dess. Det var på så sätt de kunde konstatera att PFAS förekom i jordmassorna ovanpå deponins tätskikt. På grund av den äldre deponikonstruktionen utan bottentätning hade delar av ytvattnet från sluttäckningen tagit sig in i lakvattensystemet.

Att PFAS förekommer i både lakvatten och ytvatten medför att det är svårt att minska vattenmängderna från Annelund, eftersom båda fraktionerna kommer att behöva renas.

– Det är viktigt att vattnet renas: en procent av det inkommande vattnet till Enköpings reningsverk kommer från Annelundsdeponin, berättar Louise Boiesen, miljöingenjör på Enköpings kommun.

Vafabmiljö och Enköpings kommun har nu förnyat avtalet med varandra. Det handlar om både PFAS-rening och flödesmängder, eftersom vattenmängderna från Annelund är större än Vafabmiljö beräknat att de skulle vara efter att deponin sluttäckts.

Testade tre olika reningstekniker

– PFAS är upp till 5 000 olika kemiska föreningar, det komplicerar valet av reningsteknik. Olika tekniker är olika bra för olika PFAS-föreningar. Vi måste välja rätt utifrån vilka ämnen som finns i det aktuella vattnet, det har vi provat i pilotförsök, berättar Linus Fogelberg.

Utifrån en rapport där Avfall Sverige har kartlagt PFAS och undersökt olika reningsmetoder, samt egen erfarenhet från lakvattenrening i Västerås, testade de tekniker med aktivt kol, membranteknik och jonbytare.

Pilotstudien visade att jonbytare idag bedöms vara det lämpligaste tekniken för Annelunds vatten med hänsyn till investerings- och driftskostnad samt reningsresultat.

Inte avgjort vart det renade vattnet ska

Nästa steg blir att genomföra projektering och upphandling av PFAS-rening. Målet har varit att ha igång reningen innan slutet av 2025, men oklarheter om vart det renade vattnet ska ledas osäkrar tidplanen.

Vafabmiljö har tittat på alternativ till kommunens spillvattennät som mottagare av vattnet efter PFAS-rening. I dag går allt lak- och processvatten till Enköpings kommunala avloppsreningsverk.

– Vi har inte avgjort vart vattnet ska efter PFAS-reningen, om det ska in i reningsverket eller ut till recipient – fast då krävs ytterligare reningssteg i form av våtmark för avskiljning av ammonium och den marktillgången har vi inte i dag, säger Linus Fogelberg.

Nytt reningsverk på väg

Enköpings kommun är i startgroparna med ett nytt reningsverk, Vappa strax utanför stan.

– Vi bygger inte för att kunna rena mikroföroreningar som PFAS eller läkemedel. I ett normalt reningsverk är det ingen reduktion alls för PFAS, det finns inga tydliga krav ännu. Vi ser hellre åtgärder uppströms, som de pågående åtgärderna i Annelund, säger Louise Boiesen.

Verket, som ska vara i drift 2028, blir förberett för att senare införa reningssteg för läkemedel om det kravet kommer.

”Otroligt dyrt att rena PFAS”

Att rena PFAS är kostsamt. Den stora kostnaden är att förnya och destruera jonbytesmassorna.

– Det finns i dag inte någon metod som förstör eller fullständigt bryter ned PFAS. Man kan bara skilja av det som ett koncentrat eller bundet till något, som jonbytarmassa eller aktivt kol. Koncentratet eller massan/kolet måste därefter skickas till godkänd förbränningsanläggning för destruktion, säger Linus Fogelberg.

Tidigare, när organiskt material, kväve och metaller var aktuella föroreningar, talade man om ton och kilo per år i utsläpp. Numera, när det gäller PFAS-föreningar, handlar det i stället om gram per år.

– PFAS är en samhällsskandal, otroligt dyrt i rening per gram, konstaterar Linus Fogelberg.